Utsläpp av avloppsvatten är enligt miljöbalken (1998:808) en miljöfarlig verksamhet. Avloppsvatten ska avledas och renas så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. Enligt förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (1998:899) är det förbjudet att utan tillstånd eller anmälan inrätta en avlopps anordning till vilken bad-, disk- och tvättvatten eller vatten toalett ska anslutas.
Enligt lagstiftning är det fastighetsägarens ansvar att se till att fastigheten har en korrekt avloppsanläggning, samt att den fungerar och genomgår tillräcklig rening innan vattnet går ut i naturen igen. Miljöförvaltningen i din kommun har ansvaret att utföra tillsyn på ditt/ert avlopp, detta utförs oftast genom en inventering som kan komma att ställa krav på de fastigheter där reningen är bristfällig.
När Miljöförvaltningen beviljar dig ett tillstånd för anlägga ett enskilt avlopp, så är tillståndet giltigt i fem år. Men arbetet på avloppet måste ha påbörjats inom två år. Skulle arbetet påbörjas utan ett giltigt tillstånd ska en miljösanktionsavgifts betalas enligt Miljöbalkens 30:e kapitel, denna summa kan uppgå till 3 000 eller 5 000 kronor.
I dagens läge så börjar vi tänka mer och mer ekologiskt, ett bra sätt för detta är ett kretsloppsanpassat system, vilket innebär möjligheten att återföra näringsämnena från avloppet till odlad mark. I avloppet passerar stora mängder fosfor och kväve som istället för att gå förlorad kan användas till gödsel på åkrar. Ett kretsloppsanpassat avlopp är kortfattat ett avloppssystem som går ut på att återanvända så mycket som möjligt av den näring som passerar systemet.
Normal skyddsnivå är grundkravet för vad ett avloppssystem ska klara av. Vid normal skyddsnivå krävs en rening på 90% av organiska ämnen och 70% fosfor för att skydda djur och miljö från smitta och annan olägenhet. Samt att se till att ingen individ exponeras för det genom lukt eller förorening genom tex dricks-, grund- eller badvatten.
Hög skyddsnivå är ett förstärkt krav vid känsliga och tätbebyggda områden, Då krävs en ett avlopp som renar 90% av organiska ämnen, 90% av fosfor och 50% av kväve. Det kan även ställas krav på att göra utsläppspunkten mer svårtillgänglig, och förbjuda vissa utsläpp. Hög skyddsnivån gäller generellt också nära vattendrag för att minska övergödningen av vattendrag.
Slamavskiljningen gör precis som det låter, den avskiljer slam från avloppsvattnet. I denna sjunker det tyngre slammet ner till botten och fett och lättare slam lägger sig på ytan av vattnet. Det är sedan vattnet som ligger i mellan slammet som förs vidare till den efterföljande reningen. Slamavskiljaren ska vara utrustad med ett ”T-rör”, T-röret förhindrar att flytslammet följer med och orsakar slamflykt och skapar ett stopp i hela avloppet, därför är det viktigt att ha en ordentligt fungerande slamavskiljare.
En infiltration är en bädd av material som vatten kan passera igenom via spridarrör. Det är i själva bädden som reningen av avloppsvattnet sker genom mikroorganismer som bryter ner det organiska materialet. När vattnet passerat systemet går det vidare ned i grundvattnet. I infiltrationen sker även en mindre rening från fosfor och kväve. I vissa områden är det högre krav på rening av just fosfor, och i sådant fall krävs en extra rening av detta. Skisser över en infiltration från Naturvårdsverkets tidigare allmänna råd. Läs mer i Naturvårdsverkets faktablad om infiltrationsanläggningar.
En markbädd är ungefär likadan som en infiltration. Skillnaden är bara att istället för att låta vattnet gå ned i grundvatten gör man bädden tät och leder vattnet till till exempel ett dike. Gemensamt med Infiltrationen så kan det ställas krav på komplettering av extra fosfor i vissa områden. Skiss över markbädd från Naturvårdsverkets faktablad om markbäddar.
Ett minireningsverk är kortfattat ett reningsverk som fungerar som det kommunala reningsverket fast för en enskild fastighet, de flesta minireningsverken har även en inbyggd slamavskiljare. Reningsverken har oftast både en kemisk och en biologisk rening.